Söndag 7 november

Dag 10, St Lucia, AmaZulu Lodge

Ikväll och natt ska vi på sköldpaddsafari. Turen börjar klockan sju på kvällen och pågår, i bästa fall om vi hittar sköldpaddor, till klockan ett på morgonen. Jeff Archer-Wood, ägaren till Euro Zulu, hämtar upp oss vid AmaZulu Lodge.

Efter att ha hämtat upp ytterligare deltagare sitter vi 10 förväntansfulla i en av Jeffs safarijeepar. Vi hoppas samtliga på en intressant natt. Det börjar bra. Plötsligt flyger en uggla (Wood Owl) parallellt med vår bil under drygt 200 meter. Fantastiskt! Sedan följer djur efter djur. Nattskärra, large spottet genet, serval, noshörning, bush bock, common duiker, kodo, reed buck, flodhäst, buffel, sebra, white tailed mongoose, red deuiker, bush pig (ovanlig) och piggsvin (mycket skygg). Erik, som fått förtroendet att sköta en av sökarljusen, upptäcker en thick tailed bush baby. En mycket skygg, nattaktiv, lemursläkting. Vi kan under nästan en hel minut betrakta den lilla krabaten som håller sig fast i en trädstam, innan den tar sig vidare upp i trädet. Första gången jag sett en bush baby på riktigt nära håll. Hela naturen doftar härligt av vildjasmin.

Det enda djur i parken vi inte lyckas se är leopard. Jeff stannar ofta för att vi ska få studera alla de nattaktiva djur som finns i parken. Till sist säger Jeff; ”Är det här Serengeti, eller? Stannar vi så här ofta kommer vi aldrig till stranden”. Men vi når till sist sanddynerna i Cape Vidal. Jeff förbereder safarijeepen med att sänka trycket i däcken. Sedan bär det av ut på de milslånga sanddynerna.

Jeff manövrerar skickligt mellan alla de stenar som kommit i dagen nu vid ebben. Han kör oss drygt två mil på sandstranden utan att vi ser ett enda spår av sköldpadda som mödosamt tagit sig på sanddynerna för att lägga sina ägg. Vi kliver av bilen och börjar en marsch till fots i sanden. Vi befinner oss nu på militärt område så Jeff kan inte köra sin safarijeep längre. Vi vandrar i totalt mörker för att inte störa den sköldpadda som eventuellt finns på stranden. Men vi ser inget.

Den mest besvikne verkar Jeff själv vara, även om det är ett ”lotteri” om vi får se en sköldpadda. Vi äter ”nattamat” vid safarijeepen. Jeff plockar fram matpaket ur jeepens lastutrymme och tar fram dryck. Efter maten berättar Jeff fängslande om sköldpaddornas liv. Han beskriver, bland mycket annat, de två teorier som finns om hur sköldpaddorna kan hitta tillbaka till sin kläckningsplats för att lägga ägg.

På väg tillbaka i natten ser vi plötsligt spår av en sköldpadda i sanden. Vi stannar och Jeff rusar iväg längs spåren. Han kommer tillbaka och besviket meddelar att sköldpaddan vänt. Sanden hade kanske fel konsistens eller något annat gjorde att sköldpaddan vände tillbaka till havet. Men, nästan nere vi strandkanten hittar vi sköldpaddan, en logger head turtle, som inte kan ta sig tilllbaka till havet eftersom vägen spärras av stenblock. Sannolikt har sköldpaddan vid flod simmat över stenarna men nu vid ebb kan den inte kan ta sig tillbaka. Vi får hoppas att kommande flod tar sköldpaddan åter ut i havet.

Vi återvänder till hotellet klockan ett. Trötta, men med mängder av upplevelser. Imorgon ska vi ta oss till Durban för att flyga till Port Elisabeth.