Måndag 15 november

Dag 18, från Oudtshoorn till Montagu

Idag besöker vi för tredje gången Cango Wild Life Ranch. Vi börjar bli välkända här hos, främst, de djurskötare som har hand om de stora katterna. Vi måste säga adjö till vår nya adoptivdotter, Lissy. Axel får vi tyvärr inte träffa. Han befinner sig nu i total karantän för att kunna påbörja sin fyra dagar långa resa till djurparken i Ukraina. Vår guide, Rothner Bekker, berättar att man byggt en extra stor bur för Axel så han har möjlighet att röra sig något. Lissy är på lekhumör och leker våldsamt med sina syskon. Vi kan i alla fall säga adjö. När vi återvänder till Sydafrika överväger vi att stanna minst en vecka, gärna två i Oudtshoorn och arbeta som volontärer på ranchen. Vi som har adopterat ett djur på livstid har den möjligheten. Om vi återvänder för att vara volontärer rekommenderar Rothner att mata lemurerna. ”Det har så mjuka händer och är så rart klängiga”, säger han.

Efter att ha betalat min trafikbot på 300 Rand i en NFB-bank kör vi tillbaka till De Zeekoe för att säga adjö och lasta vårt bagage. Känns lite svårt att lämna den här underbara platsen. Att varje morgon vakna till strålande sol över öppna fält med blånande berg i bakgrunden är fantastiskt. Men vi måste vidare till Montagu. Vår värdinna på De Zeekoe säger att vi även adopterat henne säväl som Lissy. Vi är hjärtligt välkomna tillbaka. Känns skönt.

Vägen till Montagu är mycket vacker, Garden Route/ Route 62. Vi börjar med att köra genom ett pass och fortsätter att klättra uppför och runt bergssidor. Med vackra vyer över bergstoppar och djupa dalgångar. Halvvägs till Montagu stannar vi vi den klassiska baren, Ronnies Sex Shop. Ett udda ”vattenhål” mitt ute i ”ingen mans land”. Väl värt att gå in i baren och läsa klottret på väggarna. Klottret är det enda som har med ”sex” att göra. Förutom takdekorationen över baren. Stannar du hos Ronnies Sex Shop, gå in och beundra dekorationen. När vi fortsätter vägrar NDrive GPSen att fungera! Den vägrar starta! Irriterande! Vi återgår till kartan och hittar enkelt vägen till Montagu. En viss obehagskänsla infinner sig eftersom en fungerande navigator bäst behövs i vår sista anhalt, Kapstaden.

Vi når Montagu och vår nattlogi, Mimosa Lodge, efter dryga tre timmar. Får tid med en kortare promenad i Montagu innan det är dags för en femrätters gourmetmiddag. Kocken Bernardh Hess är en utsökt kock. Vi börjar med en Mimosa Quail (vaktel), fortsätter med en underbar champinjonragu, följd av en Springbok Loin och som avslutning en choklad och barndy mousse. Till varje rätt har Bernhard valt passande vin. Utsökta viner. Mimosa Chardonnay 2009 var helt fantastisk. Mimosa Shiraz 2009 var härligt karaktärstark. Efter middagen får jag tillfälle att prata med Bernardh. Det visar sig att han varje vår är i Göteborg, på turistmässan! Eva och jag bjuder på stående fot in Bernardh och hans fru Fida till Varberg. Erik och jag dricker en utsökt lokalt producerad brandy i baren.

Söndag 14 november

Dag 17, Prince Albert Pass, Swartzberg Pass

 

Söndagen börjar med strålande sol och en prognos om minst 30 graders värme. Vi börjar dagen med att besöka Cango Wild Life Ranch för att åter hälsa på Axel och Lizzy. Lissy kommer fram till oss när vi kommer in i ”barnhagen”. Övriga små gepardungar leker med varandra långt från oss och Lissy. Vår guide är som igår Rothner Bekker. Han är en kunnig guide som har god hand med samtliga kattdjur. Vi talar med Rothner om möjligheten att få arbeta som volontär någon vecka och det visar sig vara möjligt. Eva ovch jag får överväga i framtiden om vi dels får råd och dels avsätter tid att arbeta som volontär med de vilda kattdjuren på Cango Wild Life Ranch.

Vi har planerat att ta en tur in i Swartzberg Pass och Prince Albert Pass. Rothner berättar att han är uppvuxen vid foten av Swartzberg och känner till det mesta om naturen i området. Han rekommenderar en tur upp i berget längs den väg som byggdes under 1800-talet för hand. Vi passerar DeZeekoe Guest Farm för att ta med oss en picknick-korg som vi beställde vid frukosten. Sedan bär det av till Swartzberg Pass.

Vid foten av berget övergår vägen från asfalt till grus. Vägen slingrar sig utmed bergssidan upp till toppen av berget. Stundtals så smal att två bilar har svårt att mötas. Ibland har vägen så många gupp, länsmansryggar och håligheter att den underdimensionerade fjädringen, men främst stötdämpningen, blir påtaglig. Hyndaien kommer stundtals i resonanssvängningar som tar tid att dämpa! Värdelöst! Det måste varit svårt och tagit lång tid att bygga den här vägen. Utsikten från toppen är bedövande vacker. Söndag är tydligen en mindre bra dag att för en utflykt till Swartzberg. Förutom en strid ström av bilar pågår också en mountainbike tävling! Vi parkerar på en utsiktspunkt som är tom, så när som på ett par på motorcykel, något nedanför toppen och tar fram vår picknick-korg. Vi kan konstatera att man glömt kaffet. Smörgåsarna är goda och juicen vi fått med är törstsläckande. Dessutom har vi mycket frukt i korgen.

På väg tillbaka från dagen upplevelse stannar vi åter till vid Cango Wild Life Ranch. Den här gången för att inta varsin kopp iskaffe. Iskaffet här är gott och kallt. Nu har yttertemperaturen stigit mot 40 gradersstrecket. ”Aircon” i Hyndaien fungerar tillfredställande, som tur är. På väg till DeZeekoe Guest Farm stannar vi till vid den strutsfarm som ligger nära vår guest farm. I butiken konstaterar vi att varorna som bjuds ut har ett lätt till kraftigt överpris. Den här strutsfarmen har blivit alldeles för turistifierad för vår smak. Vi kör till vår guest farm och får det kaffe som vi inte fick med oss på utflykten till Swartzberg Pass.

Ikväll äter vi en femrätters meny här på DeZeekoe Guest Farm. Vi har redan beställt huvudrätten som blir afrikansk, Traditional Cape Malay Bobotie, malt strutskött med grönsaker, banan, kokos och en sötsur sås. Utsökt gott. Imorgon är det dags att köra vidare. Då till Montagu och logi med ett franskt kök. Mer imorgon, om ett fungerande bredband finns.

Lördag 13 november

Dag 16, Oudtshoorn möte med Axel, en besvikelse och en glädje.

Idag ska vi träffa Axel, vår adopterade gepard som lever i Cango Wild Life Ranch. Efter en god frukost på DeZeekoe Guest Farm kör vi den korta biten till Cango. Vi möts av Susanne, administrativ chef på Cango. Hon berättar för oss, till vår förvåning, att Axel nu ska flyttas till en Ukrainsk djurpark! Han befinner sig i karantän och därför får vi inte gå med honom i koppel. Istället får vi ta en promenad med Axels bror, Jordan.

Vi går in i parken och får tre djurskötare till hjälp att gå runt i parken med Jordan i koppel. Vi vandrar runt och i en av matserveringarna hamnar Jordan öga mot öga med en påfågel. Påfågeln kromar sig och verkar inte se geparden. Jordan verkar tveka om hur han ska reagera. Men när påfågeln får syn på Jordan skriker den till och flaxar snabbt bort. Jordan reagerar inte. Han måste nog lära sig vad som kan vara en god frukost, lunch eller middag.

Det sorgliga är att vi inte längre kan få träffa Axel. Han ska ju till Ukraina inom de stora utbytesprogram man har inom djurparkerna världen över. Vilken djurpark i Ukraine Axel ska till får vi inte reda på. Det positiva är att vi erbjuds en ny adoptionsgepard. Vi slussas nu runt i parken och får besöka de inhägnader som har gepardungar för adoption. Vi börjar med de äldsta och slutar hos de yngsta. Bland de äldre faller Eva och jag för en busig och pigg gepardpojke, Leopold. Vi fortsätter till de yngsta. Där händer det att en två månaders gepardflicka, Lizzy, plötsligt kommer fram till mig stryker sig mot mig och fortsätter till Eva. Uppenbarligen har Lizzy valt oss! Vi betämmer oss för henne. Nu har en ny adopterad gepard i vår familj. Det känns skönt.

Vi lovar att återkomma imorgon, söndag, för att säga adjö till Axel och hälsa på Lizzie. Vi äter lunch i Cango. Lunchen vi bestämmer oss för blir krokodil! Krokodilkött är vitt, riktigt mört och välsmakande. Rekommenderas. Under lunchen betämmer vi oss för att besöka Cango Caves, de stora droppstensgrottor som ligger två mil från Oudtshoorn. Eva och jag besökte grottorna 2008 men Lisa och Erik måste få uppleva dessa fantastiska droppstensformationer.

Vi väljer den korta, en timme långa, visningen. Lisa och Erik blir som Eva och jag första gången imponerade av de stora grottorna. Vi återvänder till De Zeekoe för vila och klädbyte. Ikväll ska vi äta på resturang i Oudtshoorn. Vi har förbokat bord på Jemimas. Det visar sig vara en utmärkt restaurang. Trevlig, hjälpsam, kunnig personal. Vi blir serverade av Berry. Berry hoppas på att kunna öppna en egen restaurang men afrikansk mat. Känns som en bra idé. Erik har under vår tid här i Sydafrika klagat på att maten är så "europeisk". Han saknar det genuint afrikanska.

Fredag 12 november

Dag 15, från Knysna till Oudtshoorn

Idag ska vi lämna Stannards Guest Lodge. Ett mycket trevligt ställe att tillbringa några nätter. Ägarna är från Frankrike. Det här stället är det näst bästa under den här resan, hitintills. Bäst har Phophonyane Falls varit.

Vi lämnar våra resväskor på Stannards. För idag, på förmiddagen, ska vi besöka Knysna Elephant Park. En park där man tar hand om föräldrarlösa unga elefanter och elefanter som skadats av tjuvjägare eller andra djur. När Eva och jag var här 2008 fick Eva mata ett par små ”baby”-elefanter. I år fick vi mata, tillsammans med ett trettiotal andra besökare, något mer vuxna elefanter. Parken har på två år blivit besvärande turistanpassad. Nu kan man erbjuda övernattning tillsammans med elefanterna!

Erik lyckades tappa sin iPhone som, givetvis, blev söndertrampad av en elefant. Det får bli en ny iPhone för Erik när vi kommer hem. Han har förutseende nog, tagit en extra försäkring för sin iPhone. Vi lastar in våra resväskor som med näppe ryms i den lilla Hyundai IX35. Nu, efter några dagar med den här bilen saknar jag den Toyota HiLux vi hade tidigare. Hyundai IX35 är en utomordentligt trist bil. Fjädringen är styv, väghållningen dålig och motorstyrkan katastrofalt underdimensionerad. Kupén är hyfsat rymlig för fyra vuxna. En finess när jag backar är att i backspegeln visas en kamerabild från en videokamera monterad i den bakre, femte dörren. Bilen är alltför hög och klossig, SUV utan att vara SUV, så sikten bakåt är minst sagt minimal. Föraren måste ha sikthjälp bakåt! Hyundai IX35 kan inte rekommenderas!

Från Knysna kör vi till George och vidare mot Oudtshoorn över bergen. George visar sig vara till stora delar en helt nybyggd stad längs huvudvägen. Det innebär att NDrive navigatorn blir helt förvirrad och envisas med att lura in oss i staden! Jag tycker det är dåligt att aktuella kartor inte med automatik laddas ned i navigatorn. Tillverkare av GPS navigatorer borde lära sig av Apple. Det gäller att erbjuda bekvämlighet och tillgänglighet för kunden/användaren om man ska lyckas. Se på Apple! När vi lämnat George reser vi genom ett underbart ”alp”-landskap. Här finns ett antal restplatser med bedövande vacker utsikt. De dryga 12 mil som skiljer Knysna från Oudtshoorn klaras av på två och en halv timme. Vi checkar in på De Zeekoe Guest Farm och kan konstatera att stället är sig likt. Eva och jag tillbringade en natt här under vår första Sydafrikaresa 2008.

Vi åker redan idag till Cango Wildlife Ranch för höra oss för hur man planerat vårt möte med Axel, vår adopterade gepard. Vi får beskedet att vi kan komma 09.30. Då ska Axel vara klar för en promenad. Åter på De Zeekoe intar vi en utsökt fyra rätters middag. Struts till huvudrätt, som sig bör här i Oudshoorn, staden med många strutsfarmer. Den här middagen ligger på samma nivå som den underbara middag vi intog i Phophonyane Falls, Swaziland. I morgon ska vi gå med Axel i koppel.

Torsdag 11 november

Dag 14, Knysna, valsafari och shopping

Idag är det åter frukost tidigt för att hinna till vårt andra försök att se valar och delfiner. I går fick valsafarin avbrytas i förtid. Fel och för hård vind var orsaken. Idag när vi kommer till Plettenberg Bay är det ganska lugnt och vinden har vänt. Det blåser inte längre från öster utan vinden har svängt över till västlig. Medan vi skriver in oss hos Ocean Blue Adventures, tar kaffe och tar på oss flytvästar börjar vinden tillta.

Förväntansfulla för andra gången kliver Eva, jag, Erik och Lisa upp i en av Ocean Blues katamaranskrovsbåt som står i en båttrailer i sanden på stranden. Tekniken att sjösätta är att en traktor i maximal fart knuffar ut trailer med båt i dyningarna. Om allt fungerar går båten fri och kan med motorkraft ta sig ut från stranden. Precis som igår startar safarin med att vi besöker pälssälsklipporna. Vi är utleda på att se pälssälar! Eva och jag fick se pälssälar redan 2008 vid vår första Sydafrikaresa. Även om vår guide när han berättar om att pälssälarna lever i harem, med ett ironiskt leende fäller kommentaren - "precis som vår president!". Nu vill vi se humpbackvalar och delfiner!

Vinden från väst tilltar i styrka och vi får kraftiga saltvattenduschar under färden ut till havs för att se om några valar fortfarande finns kvar i bukten. Men inga valar ser vi. Återigen får vi ta oss in till utgångspunkten utan att ha sett någon val. Den här gången rejält våta. Tekniken att landa båten är att med full fart köra upp på sandstranden. Vi har fortfarande kvar att få se valarna. Väl i land berättar guiden att valarna kom tidigt i år och nu, troligen, lämnat bukten. Bästa tiden att se valarna är från juni till oktober. i november månad är det ofta för sent. Dessutom har valarna varit ovanligt tidiga i år.

Vi beslutar att resten av dagen ägna oss åt shopping. Men först åker vi tillbaka till Knysna och vår Stannards Guest Lodge för att få av oss allt salt och byta kläder. Ombytta åker vi tillbaka till Plettenberg Bay. Nära Plettenberg kör jag om en mycket långsamtgående lastbil. Jag beslutar mig för att köra om lastbilen vid omkörningsförbud. En vit Ford Focus följer mig i omkörningen och när jag kommit om ser jag blåljus och hör korta sirenstötar från Forden. En civil trafikpolisbil! Vi är på väg till shopping och jag vill inte tjafsa utan erkänner mitt fel. Jag får böter på 300 Rand. Motsvarar omkring 280 kronor.

Resten av dagen förlöper utan större incidenter, med nya inköp hos Old Nick i Plettenberg Bay. Ikväll har vi en traditionell afrikansk braaii, grill. David, praktikant på Stannards från universitetet i Lyon där han studerar ekonomi, hjälper oss med att få igång grillen. Vi grillar lammkotletter och äter en god sallad till. Skönt att slippa restaurangmat för en kväll. Vi drícker gott Sydafrikanskt rosévin och rödvin till maten. Imorgon kör vi till Oudtshoorn för att träffa vår adopterade gepardpojke, Axel. Det är troligen så att jag måste göra upphåll i publicerandet av nya dagsintryck här på min blogg eftersom jag blir utan internetanslutning under några dagar.

Onsdag 10 november

Dag 13, Knysna, Valsafari

Efter frukost på Stannards Guest Lodge kör vi till Plettenberg Bay för en valsafari med Ocean Blue Adventures. Idag ska hoppas vi få se några valar. Eva och jag såg inga valar, men väl sälar 2008.

Alla som ska ut på valsafari samlas vid Ocean Blue Adventures huvudkontor. Vi utrustas med flytväst och går ned till stranden och klättrar i den båt som ska ta oss ut på vår valsafari. Ofta saknar man bryggor längs de milslånga sandstränderna så båtarna på sina trailers knuffas ut i vattnet med traktorer.

Väl ute till havs visar det sig att vi får en kraftig sjögång i rakt ostlig vind. Båtföraren tar oss till en av de många klippor som bebos av sälar. Efter att ha tittat på sälkolonierna sätts kursen ut mot mitten av Plettenbergbukten. Vår guide för ett anrop på sin kommunikationsradio. Efter samtalet meddelar han att turen ställs in av säkerhetsskäl. Den ostliga vinden kommer att tillta tidigare än prognosen plus att valarna just på grund av vinden flyttat ut på djupare vatten. Långt från där vi befinner oss.

Vi ställs inför valet att få våra pengar i retur eller att få en plats i nästa dags valsafari. Eva, jag, Lisa och Erik bestämmer oss omgående för att söka vår lycka imorgon. Vår guide försäkrar oss om att även morgondagen ska bli strålande vacker och med lite vind från annat väderstreck än öst. Så vi satsar på morgondagen.

Istället kör vi nu till Tsitsikamma nationalpark för att uppleva när den kraftiga ostliga vinden piskar upp vågor som slår mot klipphällarna i nationalparken. Ett magnifikt skådespel. Vi intar lunch Tsitsikamma nationalpark och tar en promenad efter lunchen. Vi hoppas på att få se en klippdass. Men djuren håller sig undan.

Vid tretiden på eftermiddagen kör vi in mot Knysna igen, men stannar till på Tenikwa Wildlife Awareness Centre. En av de många center som tar hand om skadade och utrotningshotade Afrikanska djurarter. Eva och jag besökte parken 2008. Nu har den blivit större, men med färre kattdjur (just nu). Vi får klappa en gepard under parkguidens överinseende. Vi avslutar dagen med en middag på fiks restaurangen 34° Syd här i Knysna.

Trots en inställd valsafarai blev det en lyckad dag i strålande solsken och med en svensk högsommardags temperatur. Behaglig värme! Genomblåst, saltstänkt och solbränd känner jag nu tröttheten komma smygande.

Tisdag 9 november

Dag 12, från Port Elisabeth till Knysna

Vi vaknar i Port Elisabeth, Ibhayi Guest Lodge. Intar en stärkande engelsk frukost och lastar vår nya hyrbil, Hyundai IX35 för att köra de 30 milen till Knysna. Vi testar vår nyinköpta navigator NDrive och den fungerar bra. Även om det tar lång tid för navigatorn att ”hitta en satellit”. Men det tycker jag gäller för alla navigatorer jag använt.

Efter drygt tre timmars körning når vi Knysna och med navigatorns hjälp hittar vi snabbt den Guest Lodge där vi ska tillbringa de tre kommande nätterna. Stannards Guest Lodge visar sig vara ännu en pärla utplockad av Destination Sydafrika. Här finns trådlöst nätverk också - skönt! Mitt bloggande kan fortsätta.

Resten av dagen ägnar vi åt att äta lunch, shoppa i Knysna stad och titta på naturen runt Knysna. Imorgon ska vi till Plettenberg Bay för en valsafari med Ocean Blue Adventures.